Min syster. Min lillasyster, heter Amanda, och är tre år yngre än mig.
Hon är en av mina första lekkamrater. I början var hon väl mest som en docka, men jag tog som liten på mig storasysterrollen väldigt seriöst, som vilken treåring som helst gör ("det är MIN lillasyster, du får inte peta på henne!")
Jag var inte en sådan snäll storasyster som liten, jag domderade och var en riktig diktator när vi var små. Jag bestämde VAD vi skulle leka och HUR vi skulle leka det. En vanlig lek med Barbies kunde gå till såhär "Nu kommer du in här, och så säger du såhär, Amanda..säg det då" Det tog ett tag innan Amanda insåg att hon inte behövde lyda mig (dumma mamma som berättade det) att jag inte bestämde över henne ;)
Det kanske inte syns på ytan, men jag har lite av diktatorn kvar i mig.. inte som visar sig genom att jag bestämmer hela tiden, men som gör sig till känna som lite överbeskyddande ibland. Hon är ju ändå min lillasyster :) Så kommer jag ju på att hon faktiskt är 19 år, och så tänker jag tillbaka på hur jag var när jag var 19... ganska självständig ändå. :)
Som mamma säger "Låt henne lära sig själv" Men jag tror jag ibland är en liten hönsmamma, och vill att hon ska lära sig av mina misstag istället.
Folk säger att vi är lika. Fast det hör nog mera till utseendet. För hon är ju trots allt en egen person, inte en "Mini Me" det gick hon ifrån för länge sen, kanske i samma stund som mamma berätta att jag inte bestämde över Amanda..
Amanda "bor" sedan i mitten av sommaren hos sin pojkvän nere i Skåneland. Jag har inte träffat henne på månader..
Kom hem Amanda, så jag får bestämma lite över dig igen ;)
Jag saknar Dig <3
http://amandagustafsson.blogspot.com/
gå in på hennes nyskapade blogg, vetja :)
*tårar rinner* Jag saknar dig med<3
SvaraRaderaVad fint skrivet <3 Josefin <3/mamma
SvaraRadera